Kämpar med orden, tårarna
All ilska och frustration jag känner,
Som Du får mig att känna

(Varför lät jag dig inte lämna mig,
Skulle ha gått min väg)

Ett litet mänskligt misstag,
En stunds glömska och du bannlyser mig från din sida
Spyr galla över min extistens

Jag lät dig komma nära,
Sa varje ord ärligt och rakt
Började tro att du också åtrådde,
Men du spelade ett grymt spel igen

(Så nära får ingen gå)

Du låter mig tro att jag
hör hemma uppe på en
Piedestal, för att sen spotta på mig
För att jag är mänsklig

Slår samman minsta lilla självförtroende jag hunnit samla
För att sen få det att se ut som om jag är den onda,
Att allt är mitt fel och att jag är omoralisk&elak

(Skulle gått min väg)

Har du gett upp hoppet om mig nu
Ska du ge dig av igen och
Låta mig plocka upp spillrorna igen
I all min ensamhet

Du blir avundsjuk & tragisk,
Jag pendlar mellan att vara depressiv och manisk
På något sätt gjorde du mig glad igen,

Så nära får ingen gå