Så väller följsamt åter
tår, hav och blod
rinner från en naken berghåla
tystnadens röst, kaosets barm
havet

Hungern förblir dig trogen
magen suktar märg
sköljer och täcker
allt som simmar, driver, flyter
tanden, fenan, klon

Fågel Jägare flyger
hungrig över vattenbryn
fjällbärarna simmar farligt
under hennes skarpa öga
i havet

Så blåser vinden över forsarna
smäckra sefirers rungande färd
piskan som öppna vattnet driver
i vars hand solens röda
sig doppar och väter

Tiden snör sina trådar
i djupa Blå, i havet
det som gav liv, tar liv
guden Poseidons lekamen
vårt kött

Våra liv är ett
havets lag
blod för blod binder två
havets lag
i oändligheten

Så väller följsamt åter
tår och hav och blod
och skall så evigt skrida
och skall så evigt skrida
havet

havet

havet