Tvenne bröder fäkta
dagsljus tätnat
nattsken flytt
Pinade av solens hetta
sedan dagen blivit ny

Ädla människosöner
de kämpar till sin död
Ett brödraband som klyvs itu
med hatet rikt på glöd

En treudd i sin hand
se nordanvindens son
En stöt mot denne man
sin broder och sin vän

De far vilt om varandra
en våldsam blodig strid
skall ej giva nåd
skall ej ge upp svärd
det kärleken är värd

Trettio hugg en varg
eggar som skär i skinn
Den äldre slår den yngre
han, klädd i blodets färg

Mejandohr står likt tornet
för att nådastöten giva
Fångad under avund
den flod som aldrig sinar

Ser blicken hos den fallne
en dimma av hans bror
Förstenad av sin ande
som talar fritt om mord

Försvagad av sin sorg
hans treudd sänks i bön
Ack, nåden gavs
i sista lag, o kämpen är nu död

Av tvenne pilar stupad
hans hjärta klövs itu
Ikaros' bågar återkom
och Mejandohrs välde slut

Broder, förbliv stark
genomlid din sorg
begråt din bror men bär hans kropp
hem till er faders borg