Var du i skogen?

JA

Hörde du ett knall?

JA

Du hörde just skräckexemplet på vad som händer när man lämnar Skogsvaktarna alltför rastlösa, de finner ingen ro i att blänga på karlavagnen, och trädklättring har inte varit roligt på tio år, och trädkramning slutade vara upphetsande sedan de fick prova mänskliga partners från staden i dokusåpasyfte, partners som försvann i takt med att kamerorna gjorde det.

Bark blir liksom... inte riktigt lika upphetsande när man känt på mänsklig vävnad.

En vis man, jag tror han var programledare, sa en gång att tristess föder ilska. Mannen var vis för att han var programledare, men också för att han hade rätt.
Skogsvaktarna blev arga och i deras huvuden kokades varm soppa på frustrerad spik. När soppan kokade över och rann ut från deras ögonglober, deras hörselgångar, deras urinrör och munnar, insåg de att hettan behövde vändas i en riktning – och de valde motorvägen, eftersom den låg nära till hands, eftersom den förde oväsen, eftersom den hade inkräktat på deras ursprungliga område, eftersom den för dem inte tjänade någonting till utöver att förpesta deras redan förpestade tillvaro. Det formades en mästerlig plan vars klimax skulle bestå i total förstörelse, det skulle bli deras slutgiltiga skri från vildmarken, och de skulle göra det med samma brutalitet de själva blivit utsatta för, med samma metoder. Fast hårdare.

Skogsvaktarna började studera raketfysik, de lirkade ihop kablar i rotsystem, hängde katalysatorer i grenpartier, svetsade skruvstöd i laven.

Systemet sträckte sig längs hela E4:an och länkades till en enda röd knapp som vid nedtryckning skulle rycka tiotusentals träd från sina rötter och skjuta upp dem i skyn, de skulle färdas mot motorvägen med ljudets hastighet, ingen skulle alltså hinna höra dem och ta till skydd, träden skulle genomtränga varenda vindruta i sin väg, de skulle explodera och ta asfalten med sig, färgerna skulle skingras och sammansmältas med världsalltet, evigheten och allt däremellan, Skogsvaktarna skulle i stunden klappa sina händer som pingvinfenor och för första gången i nyktert tillstånd uttrycka sin kärlek gentemot varandra. Sentimentalt, tåröglor, barbröstade kramar. Mycket vackert, synd att ingen filmar.