släckte
skrivbordslampan, luktade på parkettgolvet och sa:
om det finns en enda utväg så tar vi den,
om klockan är fyra så flyr vi till klockan fem.

när jag satt på knä och riktade ögongloberna i taket fanns det bara osynligt kattguld däruppe. på den här tiden var mitt huvud lika feng-shui som en tiokronorsaffär. och jag sa hela tiden: fotmassage, och jag viskade varje gång i vad jag trodde var fotens öra: om det finns någonting någonstans så bor det med största sannolikhet i det här rummet, och om man kunde fridlysa en känsla, vilken som helst, så hade jag valt denna.