om jag skulle skriva till dig nu, vilket jag så innerligt vill men inte borde... för det är så mycket som är obetydligt. Du har någon annan och jag vet inte hur det är att bli kär eller intresserad av någon annan när man tidigare varit kär för jag har bara varit kär i dig. ibland känns det som att det inte kommer gå längre än så, som att det stod slut vid dig och att jag inte kommer gå vidare till någon annan. men jag vet nu att jag har potential att bli kär. det är ju bra i alla fall. jag har inte ens varit i närheten att känna så starkt för någon som för dig.
men du har henne och känner inte för mig längre (gissar jag, men jag vet ju inte hur det är att bli kär på nytt när man tidigare varit kär). du tänker förmodligen inte på mig längre alls på det sättet. kanske tänker du "vad gör hon i sitt liv", kanske bryr du dig lite.
och sen undrar du om jag känner massa nu när jag inte längre kan få dig. och ja, så är det säkert. men vad jag också på senare tid lärt mig är att kärleken är störst av allt. att jag verkligen älskade dig men mådde så dåligt av mig själv att jag lät dig ta mycket av det. jag lät dig bli ett bollplank för min depression utan att riktigt prata. jag höll det inne fast du fanns där. förlåt för det.
så om jag skulle skriva till dig nu så skulle det nog bli något sånt här. eller bara

jag saknar dig. jag saknar dig. jag saknar dig.