Jag har vart i Thailand 31a aug till 23 sep, en provins nära kanchanaburi, vid river kwai. Ute på landet - långt från turistorter. Jag hade en sån förbannat fantastisk upplevelse en dag (eller typ varje, men denna tog priset)

Det ligger 5 tempel, 1 till 8 minuter bort från där vi bodde

Ett av dom har en lååång trappa med drakar på sidorna, sen en jättelik drake - som man går in i, det är rödmålat och på väggarna är det små historier tecknat - en historia om hur Buddha kom till världen. Om jag förstod de hela rätt så var berget jag befann mig på Buddhas födelseplats, och även där han dödades av sin far för han inte var ämnad för jordelivet. En lång trappa med målningar inuti draken.

När man kommer ut/upp, så är det ett stort hus där munkarna sover/bor, sen lite mer trappor - så kommer man in i berget, där en jättelik Buddha staty står, plus alla andra, finns en massa tydligen! Lite olika beroende på dag. Men, sen såg jag ännu en trappa, slingrade sig upp mot ljuset. Jag ville gå upp, Toni, min vän, följde motvilligt och pustande med. Vi går genom en smal passage, en massa bin runtomkring men ingen stack oss.

Väl uppe så ser man hela provinsen, men det finns... japp, mer trappor. Fast dessa trappor är huggna i berget, skapade på plats. Efter många svettiga minuter når vi ett litet litet hus på en avsats, det sitter en munk där, vi hälsar artigt.

Vi stannar ett tag, hämtar andan, blöt i svett, vid de här laget hade jag redan tagit av mig skjortan, enbart iklädd ett par shorts. Skorna tar man alltid av i tempel, så dom låg kvar på botten av draktrappan. Jag skymtar en stig bakom huset och en skylt, nånting om nån grotta. Jag vill gå, men Toni klarar inte ett steg till. Så, jag går själv... och här börjar det roliga!

Jag kommer upp i en bambuskog / stig i bergen. En av mina drömmar har alltid varit att gå omkring i en bambuskog... en skog lååångt upp på ett heligt berg slog mina drömmar med käftsmällar. Sjukt bra sikt, och bambuträd överallt.
Men, jag hade som sagt inga skor, och denna stig/väg var enbart berg, ju längre upp jag gick desto vassare blev berget dessutom, vissa ställen var de jord men mestadels klippor. Vid de här laget rinner det svett, det sticker i ögonen av saltet, fötterna och benen värker, pulsen skenar, andan tappade jag flera hundra meter nedanför.

Jag kommer till slut fram till öppningen till grottan, och får genast syn på en galet stor getingliknande sak. Jag skojjar inte om jag säger 7cm. Jag stannar till, häpnad. Jag känner dock en väldigt stark känsla att detta är ett test!

Står kvar ett tag, med skakiga händer efter vandringen tar jag upp kameran och försöker ta kort på besten. Några minuter senare kikar jag in i grottan och bestämmer mig för att gå ännu längre upp. "Getingen" är dock mitt i vägen på stigen, jag får lov att gå runt, men så fort jag rör mig så flyger den och cirkulerar ett tag. Ljudet är dovt av dess vingslag.

Sen kommer bara ett stort lugn... pulsen sjunker och jag bara går - fast besluten att nå toppen!!!

Nu börjar berget verkligen ge mig motstånd, gräset är högt och jag vet att det finns en tusenfoting som är giftig/farlig plus annat, ormar, så jag tar det försiktigt. Men bergets klippor är nu som att gå på krossat glas, dessutom varmt från den heta solen.

Jag kämpar vidare, driven av nånting utöver något annat jag känt tidigare. Sinnet var helt rensat - Fri från dåliga tankar.

Jag når slutligen toppen!!!! Jag står på toppen, ensam, på ett heligt berg... på toppen står ett träd, och den är invirad i en kaktus av samma storlek... ungefär som om ett träd och en kaktus fick barn ihop. På sidan står det en mystisk formation av små stenar. Jag vänder mig om och skymtar vad som ser ut som gravstenar, eller ruiner. Dom står på en lite lägre klippsats som jag inte kan nå. Men så jävla skön känsla... att stå där, problemfri, fri från ångest, och inte ett ljud förutom mina andetag och vinden som gör ett desperat försök att svalka min nu överhettade halvnakna kropp!!! Utsikten är enormt sjukt underbar.... och lugnet.... lugnet!!!!!!!!
Jag sätter mig ner brevid resultatet av 2 växters sexliv och njuter.

Efter en stund av vila börjar jag bege mig tillbaka till en nu orolig Toni. Jag kommer slutligen fram till huset där Toni väntar, jag är dränkt i svett, och munken viftar på mig, han gestikulerar att jag ska sätta mig ner, med benen i kors och händerna framför ansiktet (som att be du vet) och blunda. Han börjar välsigna mig......
Han mumlar en massa ord i några minuter och stänker vatten på mig... Jag sitter så stilla jag kan med en puls som får mina slutna ögon att se ett vitt pulserande ljus från det höga blodtrycket.

Det är väldigt ovanligt att munkar gör sånt fick jag reda på sen.
Speciellt till turister!

När vi väl kommer tillbaka till huset där vi bor så visar jag bilden på "getingen" och dom blir helt galna.
En går och hämtar en dagstidning och visar en bild på en som blivit stucken av en sån, huvudet var uppsvält och personen dog sen. Den är tydligen extremt farlig... ett stick och jag hade troligen dött där uppe.
En thailändare hade vänt om dom sett en sån "geting"

Det gjorde liksom de hela så mycket mer... spirituellt.
Jag är inte religös av mig. Men det var en inre kamp som jag vann, och tydligen inte en liten kamp heller. Ingen dom kände hade gått upp till toppen förut!

Succé!
Så, bara den dagen var värd hela resan!