Jag har aldrig förlorat en människa,
men nu förstår jag hur sorgligt och hemskt det är...
Att förstå att min farfar aldrig kommer tillbaka är jätte hemskt för jag har aldrig saknat någon så mycket som nu...
Jag har bara bra minnen,
eller ett dåligt men det skrattar vi åt nu...
Jag älskade honom...
Han var en bra människa men han lämnade sorg, saknad och tomhet efter sig...
Livet går vidare, men inte idag...
Tårarna kommer aldrig sluta rinna när jag tänker på dagen då du dog...
Fan kom tillbaka, och ge mig en kram...
Det finns så mycket som inte blev gjort, och så mycket som aldrig blev sagt... Jag saknar dig mer än Teddy tom... Och att Morfar är sjuk är också jävligt hemskt tänk om han också dör? ;C