Jag vet att jag har varit vaken länge nu, länge, länge, ja hur länge ? Det vet jag inte... Timmarna flyr bort från mig, lika som det förnuft jag en gång hade...
(Vem bryr sig egentligen om att tiden räknas i timmar och att förnuft en gång blev döpt till ja, just förnuft!?)

Jag flyr inte från mitt liv, det behöver jag inte! Nej, Jag skapar bara för ett par dagar, mitt egna lilla universum! Mitt lilla universum där bara du, jag och vårt älskade amfetamin existerar..
(Jag hatar att jag älskar min drog, jag önska jag aldrig träffa dig.. JAG HATAR DIG, min älskling!)

Tredje dygnet, herregud. jag börjar bli trött.. Vet inte vart jag har armar eller ben, vart ÄR jag!? jahaaa... hemma.. Hos dig... Hos oss.. Juste, vi flyttade ihop....
(Hur fan kunde jag flytta ihop med min knarkande (idiot) älskade!? Jag hatar att jag är beroende av honom... Likaväl som denna drog...)

Sista minuterna, sömntabletten gungar min kropp fram och tillbaka... Och jag infinner mig i ett totalt vakuum, där tiden, timmar eller minuter inte existerar.. Jag är trött! Nu ska jag sova...

- - - - 24h - - - -

God morgon!
(Min tråkiga vardag)