Ibland känns det som att man är helt ensam i denna värld, man bygger upp muren som sakta men säkert omfamnar hela ditt liv. När allt blir fel önskar man att man aldrig var den snabbaste spermien som gjorde så man blev till.
Det kunde ha varit någon annan.

Det ser ut som jag mår skitbra när jag är bland mina fina
vänner men bakom så finns bara ett svart mörker.
Även fast mitt liv må vara skit ibland så finns det ljusa
stunder, de stunder då jag har mått som bäst är
när mina vänner har varit nära, en kille man tyckt om
eller varit intresserad av, när man har varit lång
härifrån i ett annat land med dem man älskar mest.

När vännerna mår skit, då mår jag skit, det är livet och det
får man stå ut med. Jag finns där för mina vänner oavsett
om de vet det eller inte.
Jag älskar er <3