En stilla natt i juni
Hemma väntar regn
Som smattrar sakta mot fönstret
Surret från mitt element,
Jag hör motorvägen eka
Visst är det en slags tystnad
Den tär mig inifrån och ut

Utanför står berget och vaktar
Gjort av stenar och jord
Det enda berget vi har
Där har jag stått och skrikit
Ramlat ner och gråtit
Där har jag fyllt nitton och tjugo

Jag hoppas att det rasar

Jag känner till vartenda gathörn
Våren visar mina spår
Här har jag blommat och vissnat
Blivit den jag är och den jag hatar
Nyckeln passar i låset till min dörr
Här är mitt hem
Här är mitt fängelse

Packar väskan mitt i natten
Varje resa, en ny destination
Och jag har varit överallt
Tror alltid på förändring
Men ändå hamnar jag här igen
Tillbaka i en stad jag hatar
Ett liv jag inte klarar