Vilar i en sällsam värld
undrar vad som väntar

ramlat ner från stressens topp
i en långsam vandring

natten ljusnar sakta
dagen sägs ta över
molnen vägrar vika
månen kanske krymper

någonstans tar livet slut
någonstans finns jag ej mer
någonstans finns andra här
som varit mina vänner

någon gång minns kanske jag
någon gång minns kanske du
var vi möttes
var vi såg

att det fanns något mellan oss
som ingen annan hade
att det fanns ett band
som knutits starkt och varmt

som kommer vara som ett minne
när ingen av oss finns kvar
någonstans i rymdens mörker
och evighetens ljus