dom prickiga girafferna stampar i golvet dom är ilskna idag, klurar ut mattetal med fötterna som hjärna. den delen går inte så bra. flugorna jag gärna skulle utrota är väl mina vänner när dom skriver det korrekta svaret. borde jag kanske redan veta, vad som bli vad, hur man räknar ut mattetal. men min hjärna har alltid varit i ide så den har aldrig fått kämpa. noshörningar stirrar mig över axeln.
-iväg med er! iväg!
men dom står kvar med sorgna ansiktsuttryck och jag undrar sedan när blev mitt huvud ett zoo? ingen verkar vilja ge mig svaret på silverfat, det går faktiskt bra med ett guldfat. regnbågen lyser glatt utanför fönstret och vinkar med en osynlig hand, det är den andre på bara någon vecka. mer än vad jag sett på två år. dom gröna tapeterna blir till rosa för den rosa kaninen har sprungit överallt på tapeterna, och plötsligt är den rosa kaninen grön.
-gör min hemläxa eller gå tillbaks till cirkusen, jag har inte tid idag.
alla flugor, spindlar, ormar, noshörningar, giraffer, apor, kaniner och alla andra djur som trängt sig in i mitt rum, mitt huvud, tittar på mig. svarar med blickar ett ljudlöst svar.
-vi på cirkusen håller ihop
dom glömmer punkten och jag kastar deras mening i ansiktet på dom alla. dom yngsta börjar gråta och jag ångrar mig genast.
-ni förstår ju ingenting!
jag skyndar med att skylla över det hela på alla andra. men dom är mina vänner, och även regnbågen gråter. jag vinkar in regnbågen som nu är inuti mitt rum.
-förlåt, min läxa kan vänta, nu går vi och leker med solar som har öron, och kanske våran vän Rex har tid idag.
för visst även har saker som inte finns känslor, det har jag bevis på.