för jag tror på oss
med leenden som lampa i taket
det är inte dags
att låta oss falla isär än
även om jag kanske
tvivlar på stjärnor som pratar
du sa

fast jag vet inte riktigt älskling
om det är dags att låta fel bli
rätt jag kan inte ens stå på
ben utan balans

balansera på du
med misstag som lina
fast jag älskling
tror på oss

jag viska
men låt mig inte störa
jag kan komma åter om du
håller mig i din famn
när jag fallit utan kraft
ibland kan drömmar
utan hem bosätta
sig helt fel
dom med

och det blev
att tro på oss
fast du tvivla
mer än tillåtet
och jag tappa
snöret till
ballongen
när jag var ung

och jag tappa
snöret till ditt
hjärta för jag
snubblade på
hemlösa tankar
jag inte kunde
placera utan
hjälp


fast jag älskling
jag tror på oss
med leenden som
lampa i taket
fast jag älskling
tror på oss
ibland