För du håller i mig
Jag kan känna din
Hud mot min så väl
Önskar väl bort
Verkligheten men
Det går inte längre
Tyvärr

Du verkar inte längre
Lika besatt av mina leenden
För du vet att jag slits
Isär mellan två viljor när
Du ber mig att le
Bara le nu min vän

Men jag ler inte

Det dröms inte längre
Efter händer i mina när
Du är för rädd för att hålla
Mig i handen när döden
Väntar runt hörnet, jag
Kan tåla min ensamhet
Ingen har någonsin nuddat
Mitt hjärta endå, det är
Inte min tur för förändringar än

Och jag känner dig
På min hud ritar du
Zebror och giraffer
Ett par läppar som ler
Leenden är det enda
Som rör sig i ditt
Huvud kan du inte slöppa
Fantasierna för jag
Vill inte längre kämpa
Med din envishet

Det är dags att bara låta mig gå nu





Men du ritar
Läppar som ler
Kan inte sluta
För du säger
Vi behöver
Inte le för dom
Ler åt oss