Jag är ett ljus och du den låga som mig nu förtär
Men ändå, ack min kära
Skall jag din låga bära
Ty ej kan elden klandras att ljuset smälter som den bär
Därför ack min flamma!
Gör det mig detsamma;
Att lågan går från ljus till ljus och ljuset tänds av nya lågor;
Att lågan brinner ut
Och veken når sitt slut
Ett slocknat ljus så sorgset är och omgivet av plågor
Därför låt mig brinna
Och uti rök försvinna!
Ty lustigt ljuset fladdrar då veken min är tänd
Och alla skuggor dansar
Som reflexerna bekransar
Så tills den dagen äntligt randas då jag står förbränd
Lät flamman veken tända
Så att de två blir kända!