”Hej!”, sa Arthur Svensson
(och drack sin skål)
”Länge leve den som”
(hör hans vrål)
”i smått – och i stort
i vått – och i torrt
ger kärleken åt hin!
Adjö nu älskning min!
Låt oss nu alla dricka gott!”

”Hej!”, sa Arthur Svensson
(och drack sin skål)
”Länge leve den som”
(hör hans vrål)
”Så säll – och så glad
Så gäll – eller vag
Tömmer sin pokal
Och i kärlekens final
Tager panten blott för denna kväll!”

”Hej!”, sa Arthur Svensson
(och drack sin skål)
”Länge leve den som”
(hör hans vrål)
Ӏh, nej Рfy fan!
Nå säg… – nej tig!
Åt helvete med allt!
Blott skålar tusenfalt
Det är det enda som fröjdar mej.”


”Hej!”, sa Arthur Svensson
(och drack sin skål)
”Åt helvete med den som”
(hör hans vrål)
”så kvick och så rask
sen gick – i hast
Straxt vid första kval!
Jag fick aldrig ens nått val!
Sån var den kärlekens lön som jag fick.”

”Hej!”, sa Arthur Svensson
(och slog i kras)
”Lider, det gör den som”
(båd’ flaskor och glas)
så svag – men i tro
i tag – och i själ
skänker bort sitt hjärta:
i gengäld får han smärta
med sorg och med kvida precis som jag!