Nattens mörker och månens sken
Stjärnorna tindrar och blinkar
Och uti en port står allaren
En asfull person och pinkar

Taxibilarna kör på led
Och tunnelbanan dundrar
Och mot all ordning och bruklig sed
Spyr man på gatan. Jag undrar

Var uti denna mörka natt
Finns den plats där utlovas
Verklig fröjd, en nattens skatt;
Jo, bröder, jag säger det: Dovas!

Dovas, Dovas
Där det skålas
Prålas i ljus
Diffus är natten
I stadens brus
Man tar ett rus
Där lovet lovas
I sus och dus
Ja, kära bröder
Fatta ett krus
Än är ej dags att sovas
Det skålas och prålas
Ännu på Dovas!

Natten vinglar och där ett par
I buskarna ligger och knullar
Klockan är ett och i natten kvar
Man hemåt så sakta rullar

Månen grinar och stjärnorna plirar
En man raglar fram över gatan
Bussen tutar och sedan girar
Men kör ändå på den satan

Varför o bröder, stänger vår krog
Så att vi måste vandra?
Den raglande mannen, jag tror han dog,
Hade druckit som alla andra.
Hade druckit som alla andra