Återigen står jag
vid din sjukhussäng
vi vet båda två
att denna gång
kan vara den sista

Men...det trodde vi
även i förrgår
på bara två dagar
har du lämnat mig
lite mer än senast
Du är tunn
som en liten fågel
en skugga av ditt forna jag

Jag masserar dina ben
försiktigt, försiktigt
Du ber mig varje gång
om detta
smärtan lindrar i alla fall lite

Tar din hand
och smeker den
fuktar dina torra läppar
Med svag röst undrar du
hur jag har det

Det är du som ligger för döden
och du undrar hur JAG mår...
så omtänksam och empatisk
in i det sista

Du säger
att du ska vinka till mig varje kväll
- att den stjärna
som lyser starkast på himlen
kommer att vara du
Och jag lovar
- jag ska varje kväll titta
upp mot himlen
och vinka tillbaka

Jag stryker dig över kinden
säger att jag tycker
så mycket om dig
och att jag önskar dig
en lycklig resa

Tårarna bränner bakom ögonlocken
när jag lämnar rummet
de blöter mina kinder
som ett strilande sommarregn

Två dygn senare
får jag veta
att du flyttat till Nangijala
din svåra kamp mot sjukdomen
är över

min kamp har bara börjat
-saknaden och sorgen efter dig
min fantastiska vän Anki