Hon dröjer sig kvar
när alla andra har gått
en skör liten ängel
som söker ett svar

Med ögon så blå
tittar hon sig omkring
men kan inte finna
inte heller förstå

Ett hjärta som slår
så högt att andra kan höra
men ingen finns där
när ögat fäller en tår

Med stapplande steg
och med sorg i sin själ
går hon räddningen till mötes
för nu är hon på väg

Dit där inget kan smärta
eller färgas av tårar
dit där hon aldrig mer
behöver frysa om sitt hjärta

När så något viskar ” kom ”
flyger hon stilla sin väg
som en fågel om hösten
utan att vända sig om…