Det nästan river sönder mig
att jag tagit beslutet
att gå
att veta att det är över
tror inte jag än kan
förstå
hur ödsligt det blir i
mitt inre
att inte få vara dig
nära
att bara leva på minnen
av den kärlek som
kom till oss
min kära

Vi möttes för sent i livet
men trodde väl för
en stund
på något slags mirakel
fast vi stod på så osäker
grund
kanske var vi bara för rädda
att ta chansen
när den väl kom
kanske skulle vi inte
tvekat
men nu har jag trots allt
vänt om

Och det smärtar mig att
du gråter
att vi går sönder på
varsitt håll
att det finaste, allt det
sanna
tog en vändning och nu går
i moll
kanske kan vi så småningom
njuta
av det vackraste livet oss
gav
men fram till dess kommer våra
tårar
att rinna ut i ångestens
hav