Hon står där
med armarna i kors
spänner ögonen i mig
och säger:
- Jag säger det igen.
Jag tänker stå här
tills du har gjort en kullerbytta!

Svetten lackar
hjärtat slår fort, fort
och säkert så högt
att det hörs över hela skolan

Jag är tretton år
och har slagit många kullerbyttor
när jag var yngre
Vad som sedan hände vet jag inte
bara att jag plötsligt
inte vågade

Nu uppstår samma situation
som på flera gympalektioner innan
gång efter annan har fröken Monica
stått där och manat på mig
att " inte vara så barnslig "
utan göra den där
förbaskade kullerbyttan
- alltmedan mina klasskamrater
är åskådare

Och ju mer hon försöker
tvinga mig
ju mer får hon mig
att inte våga

Hon är vacker, min fröken,
med korpsvart hår
och mörka ögon
nästan så hon ser ut
som Snövit
men när hon spänner blicken i mig
och kallar mig feg och dum
påminner hon mer
om den elaka styvmodern i sagan

När klockan ringer
att lektionen är slut
knycker hon på nacken
och jag kan andas ut
- i alla fall tills nästa
gympalektion...