Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Trodde att jag kunde rädda dig, men den enda som kan rädda dig är - du själv...


Att inte räcka till

Bär dig på
mina armar
håller dig högt
så högt jag
bara kan
men du har
redan bestämt dig
för att inte duga
du slåss och river
spottar och
skriker
och jag kan
inte annat

än bit för bit

släppa

taget




Fri vers av Junitvillingen
Läst 379 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-05-19 12:11



Bookmark and Share

  Suzy med punkterna
Ett smärtsamt beslut men ibland det enda........
2009-05-19

    ej medlem längre
Moget
diktjag
finns där
med öppna handen
mer kan inte begäras
2009-05-19

    Ken Cassel
Bra skrivet, min vän

Kramar!!!!
:)
2009-05-19

  Teresia Ridell
Denna ständiga balans i livet..när man vet att man måste släppa taget o lita till den andres egna självbevarelsedrift (jo jag har "vuxna" barn..) o samtidigt finnas där utifall att...
Väl skrivit o vanmakten i detta !
2009-05-19

  Larz Gustafsson VIP
Vad mig personligen anbelangar - fast jag vet att detta inte är skrivet till mig - så kan jag definitivt inte rädda mig själv.
2009-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen