Det flimrar förbi
en tanke
ett ord
kanhända en
ren utopi
för jag är här
och du är ju där
och vi vet
det kan aldrig bli vi

men tänk ändå om
vi möttes
nånstans
för att andas varandra
just nu
om om skulle finnas
och ge oss att minnas
ett guldkorn som är
” jag och du ”

kanhända det är
själva drömmen
som är
den krydda som stärker
oss så
att vår fantasi
där det är du och jag
mår bäst att stanna därvid
för oss två