Mitt andra jag
Är inte jag;
Är alltså icke-jag.
Om man står framför en spegel
Och betraktar sitt andra jag
Som icke är jag, men ändå jag
Undrar man vad som är och icke-är.
Om mitt andra jag vore icke-jag,
Men ändå inte icke-är, utan är
Och därför är, fast det icke är jag
Då vore det någon annan än jag,
Men ändå av vara och inte icke-vara.
Den som vore en spegel
Som icke visade icke-jag i sin bild
Utan ett sant varande jag
- Icke en skenbild, utan en upplyst bild
Till att lämna skuggan bakom
Såsom månen då hon är full –
Det är vad jag önskar mig.
Illusioner är nog sanna visioner
Och endast det som inte ses
Är som det är då det är
Utan att vara projicerat:
Ty det projicerade är såsom en bild
Av det som en gång var,
men icke mera är.
Ögonen bedrar själen utan skäl till vådan.
I blindhet bör man alltså betrakta utan att se.
Ty sett är icke rätt sätt att skåda.
Men tör man sticka ut sina ögon för det?