Turid

40 år

Dagbok

Dagbok - Juli 2005

« Tillbaka till dagböcker

visa från utanmyra

Fredag den 29 Juli 2005

fredag 13/5 och framåt

fredag den 13:e maj

[14:10]

har inte sovit på veckor. ständigt drömmarna. är satt på haldol igen, för att få sömn. alla intryck överfaller mig, jag kan inte värja mig i min nuvarande trötthet. det är så mycket ljud, alla fotsteg, bilar, hundskall, samtal flyter ihop till brus, det skär i öronen.
i varje hörn av synfältet är det rörelse, jag kan inte ignorera något, inte undgå att se något. det gör mig stressad, frustrerad. ljuset skär i ögonen liksom ljudet i öronen. inte ens hemma är det bra. någorlunda avskalat men ljud och ljus utifrån tränger in vad jag än gör.
det är för mycket och kommer för fort för att jag ska kunna sortera och placera allt. jag hatar det. jag hatar världen. jag hatar att folk har två fötter och går på dom, och att dom kan prata och gör det. med varandra. det är vidrigt.

jag vill sova. det är så mycket ångest i sömnen.

-

jag tycker inte om fenomenologins ideer om att plocka ner språket i dess minsta beståndsdelar, såsom \"äppelträd\" eller \"pall\". det förminskar språket. ett äppelträd är inte ett äppelträd, ett äppelträd är sträcka grenarna mot solen, få löv på våren, sprida doften av äppelblom för att locka humlor, rynkor i barken medan åren går, sitta på den största grenen och dingla med benen etc.
det finns ingen verklighet i ordet \"äppelträd\". språket är fattigt där associationen är stor. Måhända att alla har olika intryck av äppelträd, men ett äppelträd är dess intryck, inte dess ord.

-

imorgon kommer mamma. jag saknar min mamma.

---

måndag den 13:e juni

[14:23]

det ligger ett abstraktionslager mellan mig och verkligheten, det är som att se en film men inte kunna röra vid karaktärerna. mycket av det verkar ligga i fenomenet att ha en kropp, att vara innesluten i en levande massa utan att känna sig kopplad till den. mitt huvud värker av sår, liksom mina armar, men mitt jag verkar ha lagt sig i dvala. jag ser ut genom min kropp och handlar via den men endast på grund av att den befinner sig där den gör. jag skulle önska att jag slapp den, den är ett otyg.

lägenheten utkristalliserar sig mer och mer som en harmonisk plats, som en ficka i tiden mellan dåtid och framtid. ett slags rum man inte kan lämna som samma människa man var när man klev in. ett tungt vägande nu. kattungarna trivs. mishima trivs.

det hade varit fint med gäster. dock är vi inte särskilt benägna att släppa in folk. tage ligger på psyket, urban bor i mörkerzonen, aw är förmodligen i brasilien. umgänget sinar. mestadels blir det schackpartier, kaffe och cigaretter med albinoni eller tjajkovskij i bakgrunden.

-

med ett rättsystem som detta kan man inte annat än respektera folk som tar lagen i egna händer.

jag skulle önska att min bakgrund var tabula rasa. att jag kunde konsten att dö. kanske att jag ångrade. jag ångrar inget.

---

lördag den 9:e juli

[23:42]

glasmannen valde döden för min skull när hammaren kom. han valde döden och kärleken framför kapitulation och underkastelse. jag har en trygghet, en kärlek. jag skulle välja att dö för hans skull. för kattlingarnas skull. för hundens skull.
att kunna stå i helvetet, i skärselden, säga: \"det fanns bara ett rätt, jag ångrar inget.\" jag skulle brinna för min glasman, och göra det med huvudet högt.

-

vidrigt. det är vidrigt detta. familjen, huset, gården, orten, stockholm. jag behöver komma hem, den här staden fräter på mig. den är ett levande väsen, pulserande av ondska. som en svart skugga sprider den sig över allt större områden.
jag behöver hem; familj, skogspromenad, strandpromenad. spela schack i trädgården. sortera böckerna i bokhyllan.

-

bjuda över aw på kaffe och kaka, pulver i näsan och ett parti Risk. det hade varit något att se fram emot. alla bitar faller på plats. ett hem är ett hem.

[23:57]

en rastlös själ, en sjöman, som måste ge sig ut på havet oavsett om det är världens kant eller en ny kontinent hon når. att aldrig kunna slå sig till ro.

men att veta, igenom alla stormar och havets vidunder, att det finns en hamn - en oföränderlig, konstant hamn - att återvända till. en hamn som inte dömer, inte försvinner, inte frågar. som bara finns där och tar emot med öppna armar.

som inte kräver trohet eller löften. men som skänker lugn, och villkorslös kärlek.

förmågan att segla över okända vatten ligger i vetskapen om att hamnen alltid kommer ligga där den ligger och alltid ta emot en när man återvänder.

jag är en sjöman. mattias är min hamn. jag vet att han finns där. aldrig har jag älskat någon så.

---

fredag den 29:e juli

[15:08]

hittade \"tinke\" och \"benjamin duva\" på video nere på almedalsbiblioteket. mycket bra. kanske ska jag börja inrikta mig på enbart barnfilm i mitt framtida filmsamlande. något i stil med europeisk animation och/eller nordisk spelfilm. astrid lindgrens \"hoppa högst\" hade passat fint i samlingen.

-

spelat risk med rikard. en vän! han vann, så går det. varit på släktmiddag. släkten sollerman är vacker. nu bor jag där, även räven. han spinner vackert i deras sällskap.

-

ny bok. första svenska utgåvan av \"orden\", sartre. hittade den på en torgmarknad för 50 kronor. fick den för 20 för att försäljaren tyckte jag hade bra smak.

-

katterna växer. grannarna vill inte låta dem gå ute längre, då de enligt utsago \"krafsa i rabatterne\". skräpsnack. tristan är bitter och gömmer sig i graderoben. kommer bara fram för att få mjölk och klapp.

-

sitt stilla. räven!

(min son ska heta mikkel. min dotter ska heta blanka.)

snart byter jag efternamn till fåreus.

2005

juli (1)
maj (1)
april (1)
mars (1)
februari (1)

2004

december (2)
oktober (2)
september (5)
augusti (4)
juli (3)

2003

november (1)