Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Oktober 2004
|
Tisdag den 19 Oktober 2004
havet och lågorna[15:51] lilliann tror inte på mig när jag säger att jag har cancer. hon slog bort det utan vidare resonemang. men jag kan känna sjukdomen äta upp mig inifrån. såren på bröstet som inte läker utan bara varar sig och blir skorpor för att åter spricka upp. hostan som aldrig går över. hes röst. äntligen är jag döende, jag har väntat så länge på domen. kanske har jag ett eller två år kvar. det är lagom. skjut ner mig på öppen gata. ska hem och se ockulta filmer. djävulen lever i mig. världens sår är stora och blödande, han hånskrattar från sitt brinnande inferno. ta mig dit, låt mig smaka piskan. dimensioner efter dimensioner efter dimensioner, de ligger i lager, alla ryms i mina väggar. natten igemnom bankas det på mina fönster. jag kan inte sova, drömmer drömmar om att döda och inte kunna döda. - på fredag åker jag. är redan nu stressad inför en sån lång resa. ingenstans att gömma sig. har jag tur regnar det och jag kan sitta ifred på däck. men havet kommer vara överallt runt mig och det kommer vara fullt med otyg och väsen. valarna kommer simma runt båten och bara vänta på att sluka mig. och djupet under mig kommer vara oändligt. än har båten inte gett vika för pressen av det monstruösa havet under den, men det är bara en tidsfråga. - jag vill ta mig in i något nytt. jag får panik. jag vill inte resa till stockholm, inte se min gamla familj. dom ger mig panik. jag vill inte se en dag till på gotland där jag redan sett så många dagar. jag vill inte se en dag till någonstans. träden talar med mig. jag får aldrig, aldrig glömma att visa dom tillbörlig respekt. pojken med arktisögonen - torsdagen den 7:de oktober Torsdag den 7 Oktober 2004 dagbok[15:04] skulle ha träffat lilliann, men kom dit bara för att få veta att hon är ledig hela den här veckan. jenny var inte heller där. jag fick min medicin och gick. i måndags bröt jag ihop igen. kom hem efter aikidon, minns inget mer. jag blev paranoid och började hallucinera. märkte ingen skillnad på dag eller natt. alla persienner var nerdragna och gardinerna för, ytterdörren låst. jag vågade inte gå ut, ens för att handla. jag minns att jag låg på sängen och pratade med dammsugaren. den hotade mig med munstycket. mishima stog på sängens andra sida och var tre meter hög. sen ringde dom från psyket och det var onsdag. dom ville att jag skulle komma och äta lunch. jag duschade av mig de senaste dagarnas ingrodda svett och smuts och bytte kläder, vilket jag inte gjort sedan jag kom hem från aikidon. det var plågsamt att gå ut, få solen i ögonen, att folk såg på mig på stan. det enda jag ville var att gå hem igen. under matlagningen fick jag ständigt svåra ångestattacker, men var tyst och jobbade på. framåt eftermiddagen kändes det lättare, och idag orkade jag gå till skolan. - på missbruksvårdsenheten vill dom skicka mig till NA, anonyma narkomaner. de säger att jag behöver få höra riktiga historier om vad som faktiskt kan hända med folk som tar droger. dom får det att låta som om jag vore en medelålders uteliggare med kanyler i armarna. - - jag tror jag har förstått nu vad som gick fel mellan mig och läkaren på psykosvårdsavdelningen senast jag ville lägga in mig, han vars skrivbord, väntrum och axel jag sparkade sönder. jag tror hans bild av mig krockade med min självbild. jag tar droger, har varit i slagsmål ett flertal gånger, röker, har försökt bränna ner hus, misshandlat och dödat djur. det var det han såg, en vuxen människa kapabel att ta ansvar för sina handlingar. men jag ser fortfarande mig själv som ett barn, och jag är ofta rädd och ensam. först idag kom jag på att andra inte ser det. - träffade mattias igår igen. jag tycker mycket bra om honom. han är anspråkslös, klok och sansad, gör sig inte till. det skiljer honom från många andra jag känner, till det bättre. träffade även johnny, i samband med matlagningen. han är bra, på sitt sätt. - - ska ringa johan när jag kommer hem. pojken med arktisögonen, riddaren av ordmiraklen. berätta om mina nya filmer. det finns en spröd skönhet i att känna en sådan som johan, något litet visst som inte går att hitta någon annanstans. - |
2005juli (1)maj (1) april (1) mars (1) februari (1) 2004december (2)oktober (2) september (5) augusti (4) juli (3) 2003november (1) |