Redan medlem?
Logga in
från Stockholm
Dagbok
Dagbok - Oktober 2008
|
Det är som om vi just nu har armar och ben av sten och vår relation är ett för trångt glashus. Det räcker med att en av oss svingar oss lite åt fel håll för att hela skiten ska krossas igen.
Tisdag den 21 Oktober 2008 Trasiga glasarmar i stenhus och tvärtom"Jag berättade vad som hänt för Sara. Hon sa att hon upplevde dig lite som en rund kloss i ett fyrkantigt hål. Du kommer nog tycka bättre om Stockholm." Ja. Sara har förbanne mig rätt. Tack för de kloka orden. De stämmer på mer än jag vet om tror jag. Jag är just nu en rund kloss halvt inklämd i ett fyrkantigt hål. Det går inte, och jag tar mig varken genom eller ut just nu. Sen tillade han förstås vänligt att de trodde jag skulle bli kändis nu. Jag tror inte det. Jag hoppas inte det. Jag vill bara ta ett steg framåt, hamna någonstans än där jag är nu. Det är som om vi just nu har armar och ben av sten och vår relation är ett för trångt glashus. Det räcker med att en av oss svingar oss lite åt fel håll för att hela skiten ska krossas igen. Det kommer ingen andra chans. Han sa det, även om han nästa dag tryckte sig väldigt nära mig och andades mot min hals. Jag måste ta mig härifrån nu. Man är ju (tar sats för att säga ordet) singel nu. Å herrejävlar. |
2016mars (1)2009januari (1)2008oktober (1)juli (1) juni (2) maj (1) |