Jag vill inte höra...

Kom inte till mig och berätta

att slutet har börjat...

Nej det här går jag inte med på... Så här får man icke göra!! Varför måste det alltid finnas några idioter som ska förstöra det vackra???! Grrrr... Det är inte klokt... Fruktansvärt oklokt!

Hur mår ni egentligen? Är ni fruktansvärt avundsjuka av er, eller vill ni ha massa uppmärksamet? Eller accepterar ni helt enkelt inte att inte alltid vara bäst? Har ni inget tillräckligt spännande liv kanske? Eller tänder ni bara på att sabba? Eller handlar det helt enkelt om IQ-befrielse? Nje... Och vem är jag att döma?Jag målar bara min egen historia, för att finna en syndabock...

Precis som ni...

Varje gång

som jag får veta att

du mår bra

så mår jag med ens

mycket bättre

Om ärligheten ska fram

så gör jag inte ett skit

Inte utåt sett iallafall

Det är nog så många ser mig

Lat? Seglandes på ett bananskal?

Jo jo...

Men ni skulle bara veta

hur mycket jag sliter 

Jäklar vad det arbetas här inne

Vill inte att du ska må dåligt

över att vi mår dåligt

för att du mår dåligt

Vi mår ju dåligt av oro

för att du mår dåligt

och oron beror på att

vi älskar dig

GLÖM MIG INTE, GÖM MIG INTE, SNÄLLA

GLÖM INTE BORT LILLA BISSEN!!!

* Jag har ont i ryggen

* ont i huvudet

* du tappar kanske minnet imorgon, läbbigt... Glöm inte mig, snälla!!! Inte för alltid, det går jag icke med på!

* du är död

* du lever (jag vet, jag är hemsk)

* Han på jobbet klättrar på broräcken, har laddat bössan och knaprar piller... Självmordsbesatt, är det ett nytt ord...

* Han är också på  fruktansvärt ostabilt humör, och kallar dem han inte gillar för jävligt onödiga saker...

* Jag var tydligen "föööör omtänksam" mot dig, så nu ska du bli kär.. igen!!! Nej tack, vännen. Jag orkar inte såra dig igen...

* Julen ska vara kul-en, men... Hur kommer det gå i år egentligen???!!

* Jag skrämmer mig själv med att totalt ha tappat minnet och orken... Jag tycks ha blivit senil, och det bara fortsätter och fortsätter...

Jag vill orka så mycket mer än jag klarar av... Hjälpa mer... Fixa mer... Lära mig mer.. Tänka smartare... Tänka bättre... Positivare...

Jaja, klag-uppdrag slutfört! PUNKT!

<3 <3 <3

"När du står på toppen och tittar ner

kom ihåg mig då, kom håg mig då.

Här finns du kvar"

En gång i veckan, i en timme

träffar jag någon att samtala med

På en timme har jag möjlighet att berätta

hela veckans 167-timmars-problem

Kanon!

Jag önskar att du kunde säga att detta bara är ett skämt

även om det dåliga skämtet inte skulle uppskattas hos mig

Jag önskar att allt kunde vara som förut

vi hade så kul, så mysigt... hade vi inte det tycker du?

Jag vet inte vad du tycker längre. Ovissheten gör ont...

Jag önskar att detta bara var en ond mardröm

och att jag inte sover för djupt

Men shit, detta är ju verkligheten!

Å snälla du, försvinn inte ur mitt liv!

Vi är inte klara med varandra än

Jag kommer aldrig bli klar!

Vill inte att du ska känna dig klar...

Det blir inte klart!

Så gå inte

Gå inte...

Ibland ser jag det så här: Gud sitter på ett moln och tittar ner på oss. Han har gett oss en värld och sänt dit massa varelser med massa olika personligheter. Sen har han bara väntat, som ett expriment... Vad kommer ske? Hur länge överlever de? Spännande... Så han sitter nu där på sitt moln och tittar på oss som om det vore en doku-såpa på TV. Vi är alltså bara spelpjäser på en spelplan. Gud ha säkert bjudit in sina kompisar till molnet, och där sitter de alla och roar sg åt våra bekymmer... Och ingen tycks heja på mig =( ...Ibland skickar de ner stötar till oss, tankar, handlingar, för att sedan se vad som händer... "Kasta ner en bomb i biss liv och se vad som händer... Nej föresten, kasta ner två samtidigt... Spännande att se om hon överlever detta... hahaha." 

Hallå där uppe!!! Jag har ett bättre tips! Kasta ner en elefant till mig! Jag lovar, jag kommer inte ens bli förvånad!!!

Jag har brytt mig

så helhjärtat

så länge nu

Att mitt hjärta har gått in i väggen

eller runnit ur mig

Liksom kraften, orken, lusten...

Och det gör mig delvis rädd

men jag vet

kroppen och hjärnan ha sagt ifrån

satt stopp

likt en försvarsmekanism

Det är ett sätt för mig att överleva...

Även om det innebär att jag inte lever för en stund

utan sussar sött i graven

Lilla stumpan... 

Du hade en stor tumör som hade spruckit upp... 

Du kämpade på intill det sista

pigg och nyfiken

trots att kroppen inte gjorde som du ville

trots att benen inte följde med... 

Du är i hamster-himlen nu...

Jag tror jag gjorde alldeles rätt

men iland känns det fel

och då känns detså försent

att göra rätt gen...

För du är inte här med oss längre

Men du kommer alltid att tillhöra vår familj...

Glömmer aldrig dig!

puss på dig, Min tuffa lilla flicka <3<3<3<3

Jo tack

jag mår bra

Hur mår du själv?

Jag skulle ha varit på julbord med jobbet ikväll...

Det är nog tråkigt att jag inte gick dit, men jag hade verkligen inte lust...

Det gör mig ont när någon som anser sig ha högre status än "oss"... Hur kan man säga något så jävligt...? "Vi ska väl inte äta med dem?!" Som att vi var något fult, och ni något fint... Tror ni att vi är pundare allihopa?! Vi är alla där, oavsett problem, för at vi vill ordna upp våra liv... Så var inte så snabb med att dömma!!!!!!! idiot!!!!

Blir liksom illamående

av allt som har hänt

Det är så skrämmande

hur nära botten jag hamnade

en allt för lång stund

Att jag har fallit tillbaks till gamla ovanor

Saker som jag har kämpat så länge för att inte hamna i igen

Att livet kan vara så skört

men ändå så... så...

så mycket mer...

Dessa mörka tankar, är det värt all möda?

Och hur balanserar man rätt sina tankar

utan att sluta bry sig?

För jag vill inte sluta bry mig...

Då är ju den som är jag

borta...

Ångesten var hemsk i fredags... 

Sen lättade allt, och det har känts rätt bra under hela helgen... men nu ikväll kom den som ett slag under bältet...

Varför???

VARFÖR!!!?

En sak jag grubblar på: 

sa jag något dumt igår, gjorde jag det...? tänker på det hela tiden, att det kanske var dumt att ta upp vissa saker... usch, jag är så dum ibland... Förlåt om jag ställde till med något...

kanske kan jag bara fråga dig...?

Jag var orolig innan hur jag skulle klara av helgen... 

Det började riktigt illa

men sen ljusnade de upp lite

och sen lite till...

Det känns så skönt att det verkar på väg upp...

Men jag är ständigt rädd för att tappa taget...

Hur länge ska jag behöva gå och vara rädd?