... fortsättning...

godord till behövande...

... vi strävar alla efter trygghet... samtidigt som vi då och då ställer till det för oss... men låt inte oron få styra... tänk på att släppa oron och sikta på tryggheten... närvaro är oerhört viktig komponent för att lyckas skapa trygghet... det är inte endast något vi kan begära utan något vi alla måste kämpa med dvs att vara närvarande... och trygghet kan se olika ut... några anser det är fler poliser som behövs... emedan andra vill fostra barnen rätt så att fler blir trygga vuxna... vi kan hjälpa till att skapa trygghet med vår närvaro... så skänk din närvaro till en behövande i närheten... låt gärna ett barn få höra att det duger som det är... en dag ska detta barn beskydda dig... ge din tid, din närvaro och lev i förvissning om att trygghet det skapar vi tillsammans... 

"STORDÅD I JULEÅ" lucka: 21

... Vera läste mer i sin mormors mormor Sigrids dagbok... hon överraskades av flera dikter som stod där i... en handlade om hur Tomtefar och Tomtemor hade träffats... den fick Vera att skratta inombords... och för en stund var oron borta och känslan av hopplöshet flög sin kos... " TOMTEFÄLLAN nedtecknad av Sigrid berättad av Tomtefarfar; Tomten smög förbi hennes hus. Såg genom fönstret hjärtats ljus. Ritade i snön likt ett bus. Flaggade sin närvaro vid knut. Fast hon hörde kunde hon inte se vem det var då hon tittade ut. Då fattade hon ett beslut. En tomtefälla med en hjärtesmälla. Hon gillrade den i en gran. Den var virkad av rött garn. Och Tomten fastnade i fällan. Ja se sådant händer sällan. Men Nu sitter han i gran och gungar. Blir beskådad av alla ungar. Ja hela byn fick nu beviset. Tomten existerar och han fick i snällhet Nobelpriset. För att ha idkat över jorden julefrid. Som alla kan glädjas åt i svår tid... Tomteflickan som gillrade fällan, ja därför idag ser ni Tomten så sällan. Tomteflickan hon har honom bredvid sig på fällen. Och snart kommer en liten Nissa för tomtemor å tomtefar de ska bli, för dem är på smällen..."  Vera blev på ett strålande humör när hon läst klart... ja det var rent underbart så rart och på orden vilken fart... men än kände Vera sig nedstämd över sina beslut... men hon somnade trots allt med ett leende på läpparna...

... i Juleå pågick det snöskottning hela natten för att vägarna inte skulle täppas igen... det var ett fasligt stå hej må ni tro för det föll så väldans ymnigt med snö i ett... så när de skottat klart i ena änden fick de börja om i den andra... ni kan tro att det kändes hopplöst... men när morognen grydde hade vägarna höga snödrivor likt murar omkring sig... det var roliga att leka i för alla ungdomar som var de enda med kraft kvar... de spejade på andra grupperingar av skotare och hade snöbollskrig... men de gjorde också nytta... de formade snöbollslyktor så att alla skulle se längs vägen... för nu var det endast 1 timma ljust/ dygn... tidigt på Borgmästargården tändes alla ljus i fönstren... Borgmästaren Anders Stubbén hade ju gäster... och nu skulle han ha ett överläggningsmöte med Vresarna, Gonderna, Forskartomtarna och Gråvättarna... de ville alla åt malmen i Turmalinberget... och de gillade inte tanken på att Turm vaknat... utanför ett fönster smög Julbocken och Anden i gylleneskrinet in osynliga... de hade förstått någonting var i görningen igår och anat oråd... de kunde nu förstå varför alla låtsats vara så hjälpsamma emot Vera... de ville evakuera henne så att de skulle kunna ostört komma åt turmalingruvan... nu var goda råd dyra men de visste ännu inte hur de skulle göra... 

... på Tomtegården vaknade alla till en fantastisk frukost som Greta och Kim ordnat... det var en lyxig och stor portion mat som dukats fram... alla satte sig för att äta då plötsligt Julbocken Corona och Anden i gylleneskrinet kom farande... ni måste lyssna på oss! ropade Corona... sagt och gjort alla spetsade sina öron medan de ivrigt tuggade i sig godsakerna... vi måste sände hjälpare till Vera! sa Anden... och ni ska tro att alla de små ställde upp sig i givakt... ja vi måste informera Vera! sa Tomtefar... nej stopp, jag tror att linjen är avlyssnad, vi måste ta oss dit fort för att varna Vera! sa Anden förfärad... men kan inte du trolla oss dit? sa Mor Nyckelpiga... jo jag kan trolla dit alla er små, för ni är de enda som kan ta er förbi det stängda gruvschaktet och in till hjärtat av Turmalinberget! sa Corona... men de är ju så små, hur ska de kunna stå emot en hel armé! sa Nissen... jo det är så att om det blir bråttom så kan jag snabbt skicka alla Pyttar, Småfolk och vättar dit! sa Anden... är ni redo för att resa med trollformeln sa Corona!... alla små samlade sig i grupp Mor Nyckelpiga, Orvar Ollonborre, Albin Bladlus, Makaonfjärilen, ja även pyttarna, Skuggan, Elaine, Missan och Michelin... Tomtemor packade kontar med småcitrus och mat till dem alla... och vips hade Anden skickat iväg dem till Veras stuga vid Turmalinberget... men skulle de klara av sitt uppdrag?... och skulle Vera hinna få varningen i tid?... ja vi får hoppas att allt ordnar sig... man undrar hur kommer det att gå?... ja det är morgondagens äventyr... vi ses då!... 

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning 
applåder och bokmärkning!