Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... att vara människa är gott nog... att leva ett liv till trots omständigheter är en bedrift... du kanske ser på andra med stor beundrande blick... minns att du kan vara beundrad av någon annan du också... den andre ser ditt mod, din styrka, din fantasi eller alla dina förmågor du själv inte förstår att uppskatta... bjud in tanken på att också du är beundransvärd!... det kan förändra allting till det bättre för inte bara dig utan också andra... den tacksamhet du kanske upptäcker du känner över alla dina kunskaper, förmågor och erfarenheter ger ringar på vattnet... det är nämligen då du inser att även det som gjorde dig illa en gång kommer en dag att bli andra till nytta... därför att nu har du bjudits en möjlighet att förstå... då blir inget förgäves... du är beundransvärd!... 

UPPTÅG I JULEÅ lucka:6

... att Rurik Stålfåle var en nyckfull figur blev musen Älvin Mimik nu klar över... Älvin grunnade på hur han skulle nå Ika och Nisselina med sin varning... medan hans oro tilltog såg han att det började närma sig en katastrof... det snöade otroligt och stormade omkring ekipaget... men kanske hade han tagit fel på Rurik Stålfåles kynne... han kanske inte alls hade en mörk plan för Ika och Nisselina... det kunde inte vara så illa... dock var Älvin inte helt säker... mörkret började falla och det blev kallare och kallare... när kylan svepte in förändrades också snön som blev mer kristall lik... nu yrde inte snön i stora sjok längre... sikten blev klarare... oj vad vackert med gnistrande snökristaller i luften... nu såg det ut som då Nisselina rev ned burken med glitter här om kvällen... ja Älvin gjorde allt för att inte skrämma upp sig själv... precis då såg Älvin någonting vitt sväva förbi intill Rurik Stålfåles motorhuv... han darrade som bara en mus kan av rädsla för att ännu något hemskt som skulle ske... men Rurik Stålfåle saktade in så som på en order... en lugn och ljus röst talade nu lugnt till Ruruik... hej min vän, jag vet att du har haft det svårt, men gör det inte svårare - vi behöver alla omsorg och kärlek i livet Rurik! sa den vita gestalten med förståelse... Rurik lugnade omedelbart ned sig och motorn slutade skramla... vid vägskälet svängde han direkt till vänster ned mot Tomtegården nu som i trans... Älvin pustade ut...  Nisselina och Ika vaknade till och tittade på varandra häpet... vart är vi? sa Ika förvirrat... vi är snart hemma hos mig! svarade Nisselina nyvaket... Älvin stirrade på Älvan, han tänkte att det måste vara, en älva... precis då kom han på en sak... 

... då Älvin föddes förlorade han sin mamma... men som i en drömlik gestalt i svåra stunder kunde han förnimma hennes närvaro... var detta mamma mus?, min mamma!!! tänkte Älvin hoppfullt... just då svarade hon... ja - Älvin - jag är din mamma och nu behövde du att jag gestaltade mig! sa hon mycket varmt och omsorgsfullt... Älvin brast ut i tårar och började darra av glädje... Nisselina jag hörde vad Älvin och älvan sa! utbrast Ika... ja jag visste att du också skulle öppna dina sinnen en vacker dag! skrattade Nisselina vänligt till sin älskade syster och tog hennes hand... Älvan fortsatte... jag har kommit för att stanna Älvin! sa älvan Segloria till sin son Älvin och kramade om honom... åh mamma Segloria, min älskade kära mamma! svarade Älvin beundrande och kramade sin kära älskade mamma... Rurik Stålfåle blev så rörd att han spillde lite olja och sladdade till... precis då släntrade ekipaget in på gårdsplanen till Tomtegården... men det var som om tiden stått stilla... för Tomtemor stod kvar på trappen precis som Nisselina mindes då hon gick till skolan... mamma, mamma vilken dag det varit! ropade Nisselina... va!? vad var det som hände? sa Tomtemor förvånad... nyss var du på väg  till skolan, men hur kunde du komma tillbaks på en gång? sa Tomtemor helt snurrig... ja vad var det som hade hänt?... nu var det mycket att berätta för lilla musen Älvin om dagen på Borgmästargården, och ställa alla frågor han hade till sin mamma, och allt hon skulle få veta om husmuslivet på Tomtegården... men varför hade Älvins mamma Älvan Segloria dykt upp just precis nu?... och hur farlig hade situationen egentligen varit på färd med den förtrollade traktorn Rurik Stålfåle?... ja det ni det är morgondagens äventyr!... vi ses då!...

...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning

applåder och bokmärkning!