~*~

Sådana viskanden uppv'ckte henne, men med överraskad blick
Mot Adam, och denne omfamnande, hon sålunda talte.

O Allena den hos vilken mina tankar all sin ro finner,
Min Ära, min Fulländning, glad jag åser
Ditt anlete, och Morgonen återkomm'n, ty jag denna Natt, [30]
Sådan natt såsom denna jag aldrig genomled, har dr'mt,
Om jag dr'mt, inte som jag ofta har som vana, om dig,
Dagens verk passer't, eller morgondagens kommande görningar,
Utan om förargelser och bekymmer, vilka mitt sinne
Aldrig kände tills denna besvärliga natt; mig tycktes [35]
Nära mitt öra någon kall'de mig fram att vandra
Med mild stämma, jag trodde den var din; den sade,
Varför sover du Eva? nu är den behagliga tiden,
Den svala, den tysta, förutom där tystnaden bevekas
Av den nattdrillande Fågel, som nu uppvaknad [40]
Skönast stämmer kärleksverk'ts sång; nu regerar
Uti sin fulla Sf'r Månen, och med ett mer förnöjsamt ljus
Skugglikt förhöjer tingens intryck; helt gagnlöst,
Om ingen det betrakta; Him'len vakar med alla sina ögon,
Vem att skåda om inte dig, Naturens behaglighet, [45]
I vars åsyn allting fröjda sig, medelst hänryckning
Lockad av din skönhet alltjämt att stilla den beskåda.

Jag uppsteg som vid ditt rop, men fann dig icke där;
För att dig utfinna riktade jag då mina steg;
Och vidare, tycktes det mig, ensam passer'de jag längs med stigar [50]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 24/03/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)