Strösamt och kyligt dansade din blick längs mina ådror, uppifrån och ner, vise versa om igen. Ingen skulle vilja medge att den var förnedande. Nej inte alls.

Som en betongkula träffade din hand min kind, ryckte, skar och rev upp.
Ingen skulle vilja medge att du var förnedrande. Nej inte alls.

Den vackra valsen där klänningar och flugor svävade runt på utnött parkettgolv blev till blod på marken och sönderrivna tygstycken i hinkvis av minnesförluster. Ingen skulle vilja medge att den var förnedrande. Nej inte alls.

Dina ord var som piskor och glasskärvor runtom tallbarr som sticks om fötterna. Ingen skulle vilja medge att dom var förnedrande. Nej inte alls.

Ingen skulle heller kunna definera dig som något annat
än en vilsen man.

Med din arrogans och nochalans kommer du
ingenstans vilsen man.