Jag har en ständig huvudvärk också, som en tumör som spräcker pannbenet. Snart dör jag, på riktigt. Det är kvavt i växthuset, jag kan knappt andas.

Jag vill bara packa en väska med strumpor och solhattar och dra här ifrån, nu, härifrån ifrån den här fängslande borgen.

Jag sitter fast här, i min ensamhetskrans och brutna lilltå.

Jag hatar det.
Det är så här det känns att leva ett liv man inte vill leva.