Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett ord

Ett ord. Ett ord som kan få dig att brytas ner i obehagets källa. Ett ord som kan få dig att klänga på väggarna av ilska. Ett ord som kan få dig att grävas djupare och djupare i osäkerhetens källa. Ett ord som kan få dig att sparka och slå. Ett ord som kan få dig att tveka på sanningens ord. Ett ord som kan förgöra allt.

Ett ord som kan få dig att tappa gnistan. Gnistan som gör dina ord, ditt liv värt att leva. Det ordet. Det ordet har jag just fått inpräntat i min själ, min hjärna, min kropp. Det ordet fick mig att tappa mig själv, mitt sinne, min klarhet. Det fick mig att tappa livet. Det fick mig att tappa det lilla jag har. Ner dit där innan annan når med sina bara händer. Dit där ingen når. Dit ingen annan når med sitt sinne. Dit ingen annan ens kan tänka sig nå. Dit ner ingen annan än jag själv kan nå.

Dit ner bara jag kan nå om jag vågar. Vill och klarar av. Om jag vågar säga precis det ord som får dig att förstå. Det ord som du kastade på mig. Det ordet som får dig att kasta dig mot berggrundens hårda vägg och undra varför. Få dig att fundera. Fundera på varför just du fick det ordet. Det ordet kastas mot dig. Mot dig av en anledning. En anledning värd att fundera på.

Jag tror. Jag tror att när du kommer på. Kommer på varför just du fick det ordet kastat på dig kommer att ångra dig. Ångra att du släppte lös din censur som fick dig att mata ut ord. Mata ut ord som du egentligen skulle behållit för dig själv. Ord som kanske egentligen var riktat mot dig.

Ord som du kanske inte vågat inse att du själv skulle ha kastat mot dig själv. Ord som du förtjänade. Ord som du förtjänade så mycket att du inte vågade kasta på dig själv. Ord om du istället kastade på mig, på någon annan. På någon annan för att du skulle slippa smärtan. Slippa att orden slängdes just på din hjärnhinna. Din hornhinna.

Så jag ber dig nu att förstå mig. Att förstå mig när jag kastar dessa ord på dig, som du en gång kastat på mig. Förstå att det egentligen är dina ord. Dina ord som var menat till dig. Till dig och inte till mig. Dina ord. Inte mina.




Fri vers av Amanda Blomberg
Läst 283 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-10-12 14:08



Bookmark and Share


  Peter Matsa
Du har ett bra flyt i texten, växlar på ett bra sätt mellan korta och långa meningar. Tempot passar till känslan och budskapet - förtvivlan och vrede.

Håller med nedanstående om upprepningar. Ett sätt att fånga intresset kan vara att inte skriva vad du avser, dvs utelämna "ord" tills mot slutet - få läsaren att fundera på vad texten egentligen handlar om och söka sig nedåt i texten. Men äh, bara en idé. Du skriver mycket bra. Applåder!
2009-10-14

    Max Poisé
Du kan dina ord..utan tvekan. Skulle undvika upprepningar, men i stort en stark text som kan nyttjas på många olika sätt...
2009-10-12

    sårosa
upprepningarna stör texten ibland ... gör den lite svårläst.. annars är det en väldigt stark text som griper tag i mig... sen kanske slutet skulle vara lite annorlunda men det är ju min åsikt...
2009-10-12

  Amanda Blomberg
Ni får jätte gärna kommentera min text! Skulle verkligen vara jätte roligt att höra vad ni tycker :)
2009-10-12
  > Nästa text
< Föregående

Amanda Blomberg
Amanda Blomberg