Jag vill hitta tillbaka till flickan som hade ett förtroligt band med ord och text. Innan jag gjorde ett maratonlopp med huvudet före in i väggen, då jag blev liggandes och tappade både lust, balanssinne och kunskap som ersattes av ångest, deppression och trauma. Jag tappade mig själv. Jag var en annan då och jag är en annan nu, med tappade erfarenheter och vuxit upp med nya. En del av mig föddes om och en del har försvunnit från min kropp. Rutiner är som bortblåsta och min envishet om att göra saker och ting har försvunnit. Det finns inte kvar. Det blir fysiskt omöjligt att öppna en bok, att läsa en rad och att skriva en text. Och hur ska man förklara detta när man har tappat förmåga att kunna förklara för sig själv. Att låta fingrarna styra som en lärare som föreläser inför en elev. Jag var duktig, jag var bra. Nu vet jag inte vad jag är.