Jag är tillbaka.
Kanske permanent, kanske inte.
Inte fan vet jag, men att gå igenom gamla dikter - texter som jag glömt bort att jag har skrivit - får mig kanske att spotta ut någonting. Jag vet inte var alla ord och meningar tog vägen någonstans?

Jag lever. Jag är inte fri, men jag lever. En uppdatering på den person jag en gång var här med mina texter.
Eller om jag är någon helt annan, det kan jag inte svara på.
Jag tappade mig själv någonstans på vägen.