Eftersom tiden går hur fan man än gör
är det inte mer än logiskt att man förändras, glömmer bort sina
ideal, och livet blir en parentes mellan
då och sen. En annan gång.



Varför är det lättaste det svåraste varför
alla läxor, herregud jag jobbar heltid jag hinner inte med! Jag hinner
inte reflektera och argumentera, förklara mina och andras val jag bad
om att inte bli sviken
blev sviken är be-sviken. På mig själv andra på dig.



Man glömmer bort sig själv när man blir en och en halv. Numer är jag kanske
bara en sjuttiofemma och helheten lyser med sin frånvaro men jag är nöjd.



Jag är jävligt nöjd för alla val är mina.
Alla dagar är mina.
Alla misstag är mina, alla sned
steg är mina





Den enda jag
behöver stå till svars inför är
mig själv