Det finns små snidade djur
ovanför "ringen"
på Stockholms central.

Där alla människor väntar,
möts och skiljs.

En pappa med sitt barn i famnen
undersökte dessa djur
som så många andra missar i rusningen.

Barnets ögon runda,
fingrarna ville fram.

Då kom en stressad mamma
med torsdagstrött röst.

" Låt bli, vad äckligt,
tänk på alla människor
och svininfluensa".

De gick sin väg.
Kvar stod jag som hade lyssnat.

Tänkte på trötthet, logik och upptäckarglädje
som grusas av verkligheten.

Då kom han tillbaka, liksom smygandes,
pappan med barnet i famnen.
Han och sonen, i ett tyst samförstånd
och så jag,
då de såg mitt leende.

De sträckte båda fram sina fingrar
och rörde vid det snidade djuret.

Jag tror att vi alla tre kände segervrål
i våra bröst.