Tre grabbar i sextonårsåldern kom gående en kväll vid sjutiden, på en väg längs med skogens rand strax utanför en mindre stad. De hade varit på marknaden och gjort av med alla sina pengar på röka och dricka med några kompisar de träffade där. Nu mådde de så där som man kan må när man har rökt litet hasch och dragit i sig några öl.
När de gått i ungefär sextiosju minuter så såg de framför sig en flicka på kanske en tolv år sådär. Eftersom det här var en småkylig dag i augusti hade hon en lätt sommarjacka på sig och något som såg ut som remmarna till en ryggsäck. De tre grabbarna flinade mot varandra och utan att de yttrade ett ord var de överens om att skoja litet med flickan. De väntade på att hon skulle komma närmare och såg att när de stannat på stigen, hon en smula i sin tur saktade in stegen och stoppade ner ett föremål i ena fickan på jeansen.
Ett par minuter senare stannade hon framför dem eftersom de tycktes blockera vägen för henne och hon varken ville gå in i skogen eller ner i det dike som löpte parallellt med stigen på motsvarande sida. Hon stod stilla en stund och de var lika stilla de. Ingen sade någonting utan avvaktade bara för att se om någon annan skulle börja med att öppna matintaget till en smula konversation. När flickan varken sade något samt vägrade att vika av med eller ens slå ned blicken började grabbarna svettas litet utan att förstå varför. Till sist tog en av grabbarna mod till sig och yttrade med hög röst.
-Du bruden, ge oss bara din ryggsäck så får du gå sedan. Vi är inga djur som våldtar flickor.
Mera tystnad följde på hans befallning och det började kännas litet ansträngt att stå där och hänga, verka hur kyliga som helst och ha som all tid i världen.
-Ingen av er kommer att våldta mig om jag bara ger er min ryggsäck? Sade sedan plötsligt flickan med låg röst.
-Just det. Ge oss bara ryggsäcken. Ja, och så den där mobilen som du stoppade ner i fickan när du såg oss stå här.
-Ryggsäcken och mobilen? Sade flickan lågt och verkade som om hon nu blivit litet rädd. Vilket fick grabbarna att istället för att stå hopsjunkna med kutande axlar och rygg nu istället räta på sig för att verka stora och skrämmande.
-Ja, har du svårt att fatta, vad? Yttrade sig en av de andra grabbarna nu när det verkade som om bytet skulle bli deras ganska snart. Men ledaren som först yttrat sig gjorde en avvärjande gest med handen som för att visa att han hade saken i sin hand och inte alls behövde att någon spände sina korkade mentala muskler.
-Ni är tre, sade nu flickan, fortfarande med samma låga tonläge. Det gick kanske någon minut. Sedan yttrade hon sig igen.
-Ni är tre stycken. Två av er hinner jag döda innan den tredje får tag i min ryggsäck.
Det uppstod nu en tystnad som varade i kanske en hel akademisk kvart. Sedan utbrast den som blivit bortviftad nyss.
-Vad fan menar du med det? Två av oss hinner du… alltså så här är det vad. Ingen skall dö idag. Inte någon av oss tre och inte heller du. Vi lovade att inte våldta dej och det står vi för.
-Ni är tre stycken. Två av er hinner jag döda innan den tredje får tag i min ryggsäck. Vilka två av er vill dö? Vem skall leva för att få tröstpriset, min ryggsäck? Vill du dö? Frågade hon och pekade på den tredje som bara stod och glodde och inte sade någonting alls. Om det blir du som överlever, fortsatte hon, och försöker dig på att utöver ryggsäcken även få tag i min mobil. Så kommer också du att dö.
-Ingen jävel av oss skall dö. Fattar du inte? Ge oss ryggsäcken bara så går du fri. Grabbarna svettades ymnigt nu och all den där låtsade kylan hade runnit av dem helt. Faktiskt verkade de en smula panikslagna. Vad var det här för en jävla brud som hotade dem?
-Vad är du för en jävla brud som hotar oss? Vi är tre grabbar. Du är en liten tolvårig tjejsare. Fatta det. Du kan inte döda oss.
-I så fall tycker jag att ni skall göra ett försök. Ni får ett försök och de två som först närmar sig mig, den ena för att hålla fast mig och den andra för att ta min ryggsäck, kommer jag att döda innan ni hinner mycket mera än att försöka. Flickan log nu emot dem och de såg hur söt hon var. Samtidigt var det onaturligt både hur hon pratade och hur hon betedde sig.
Grabbarna såg på varandra, tog var sitt prövande steg mot flickan och såg då genast hur hon skiftade ställning och såg ut som om hon var en ninja eller någonting i den stilen. De stannade genast upp och glodde på henne. Hon log uppmuntrande emot dem och bjöd in dem till strid. Två av dem skulle hon skicka till de sälla jaktmarkerna och den tredje skulle…
Bara något tiotal sekunder senare kunde man se ryggtavlorna på de tre grabbarna när de lade benen på ryggen och försökte sig på att lägga så mycket väg som möjligt mellan sig själva och den där modiga flickan.
-Eva? Du sitter väl inte och sover nu igen?
Flickan ryckte till i bänken och tittade upp på läraren. Hon hade varit så inne i sin dagdröm att hon inte märkte hur läraren tittat på henne och smugit sig upp bakifrån efter att ha gått i en båge från katedern och längre bakåt i lokalen. Händelserna från gårdagen hade hon i så gott minne att hon åter och åter spelade upp scenen i sitt huvud så fort hon fick en ledig stund över medan läraren stod och malde på om ämnet för just den timmen.
Men nu var hon alltså avslöjad och hörde hur kamraterna omkring henne satt och fnissade åt hennes belägenhet. Så pinsamt. Hon blev alldeles röd i ansiktet och verkade faktiskt skämmas en smula då hon blygt tittade upp i lärarens ansikte utan att alls veta vad hon skulle svara.