På köksbordet
stod en tavla
den föreställde
ett svart träd
omgivet av ett kallt blått
hav

På golvet låg en
pöl av
blod,
utrunnen
ångest
mardrömmarna
återkommande

Kalla
mig inte mamma !
kommer jag ihåg
att du sa
och mitt hjärta
skrämdes
till tystnad

Men jag kommer
ochså
ihåg
att du sa
( vad som än händer
så kommer jag alltid att älska
dig )

Ord
kan säga så mycket
och minnet bär
på
svart och vitt

Men du är förlåten
och
jag vet
hur ångest känns

Jag trotsar mörkret
och knivarna i hjärtat

Vad som än händer
så kommer jag aldrig att
glömma dig
Mamma