Moa och Martin sitter i gräset på skolrasten och diskuterar frälsning när det kommer fram en kvinna till dem och frågar om hon får prata litet med dem. Det skall väl gå bra. Men bara en stund då. Kanske skulle det passa bättre efter skolan? Kan de träffas på samma plats klockan… jo det går bra.
På samma plats efter skolan går de två ungdomarna till gräsplätten och upptäcker kvinnan sitta där på en stol. Där finns även tre stolar till samt ett bord. Stolarna är försedda med mjuka dynor och därför sätter de sig på dem. Bordet är dukat med termosar och några smörgåsar.
-Jag tycker det blir mer bekvämt så här för ryggen. Tänkte att vi lika bra kan ta oss en fika också. Jag skall väl presentera mig. Mitt namn är Teresa Marker. Egentligen är jag född med ett spanskt namn som är väldigt långt att uttala, så jag har bytt till detta korta. Jag är här för att skriva en bok om ungdomar och frälsning. Ni satt här och pratade om frälsning förut och då jag hörde det så beslöt jag mig för att fråga om jag kunde prata litet med er. Ta för er och berätta gärna litet om er själva.
-Jag heter Martin och jag går precis som Moa på gymnasiet och pluggar till något inom vården. Jag är sjutton och bor här i närheten. Jag har två systrar och två bröder som precis som jag själv bor hemma fortfarande.
-Jag heter Moa och jag går som sagt i gymnasiet här och vill bli barnläkare. Jag bor tillsammans med min mosters familj för att mina föräldrar är döda och jag är enda barnet. Min moster Puck har man och tre barn och jag är äldst av oss barn.
-Okej. Smakar det? Det är hetvatten i termosen och tepåsarna ser ni ju också. Jag skulle vilja prata med er om frälsning. Inte om den sorten som har med gud att göra. Utan om att ha en övertygelse så stark att man skulle kunna göra ’allt’ för att försvara den. Rättare sagt om övertygelser. För oftast har man fler än en enda och de kan dessutom till och med vara en smula motstridiga.
Martin. ’Om man har en övertygelse så är det väl en sorts riktmedel för att styra ens liv i en viss riktning, man har ett antal argument för att stödja sig på och är villig att ta strid för att försvara övertygelsen.’
Moa. ’Jag håller med Martin. Men jag vet inte hur långt jag skulle kunna gå för att försvara min övertygelse.’
Teresa. ’Där satte du huvudet på spiken. Man brukar ha en eller flera åsikter och det känns kanske bra att ha dem. Men man vet inte hur långt man skulle gå för att försvara en idé. Man kanske till och med möter någon som berättar för en att delar av idén inte håller måttet utan måste tänkas igenom och kanske måste man ändra sig litet åt något håll.’
Martin. ’Det skall till starka argument för att jag skall ändra mig från den ena dagen till den andra.’
Moa. ’Ja, men ibland kommer man underfund med att man kan ha tänkt litet fel eller att känslan för det man tror på kanske var litet fel.’
Teresa. ’Om man har en övertygelse som verkar bra, men upptäcker att man kanske tänkt fel så är det väl bra om man kan ändra sig en smula. Om man nu har en idé om hur saker bör vara och tycker att man har rätt att ha den idén. Har då andra människor samma slags rätt att ha egna idéer även om det är idéer som strider mot ens egna?
Martin. ’Det borde vara så. Men samtidigt vill man ju försvara sina egna åsikter. Fast om man gör det i en grupp och känner sig starkare än de andra så kan de känna sig hotade och inte gå vidare med att stå fast vid vad de tycker. De kan känna att om de inte håller med mig så finns där en känsla av hot i luften. De kan vara rädda för att jag skulle säga något om att bara idioter tänker som de om de klarade av att försöka hävda sina egna åsikter.’
Moa. ’Ibland är det så på lektionerna. En del elever besitter en känslomässig makt över andra elever och så vill man inte göra bort sig och bli utskrattad. Man borde kunna få ha och berätta om egna åsikter även om andra tycker att de åsikterna är ’fel’. Egentligen skulle man kunna stötta dem även om man själv inte har den åsikten. För deras rätt att ha den.’
Teresa. ’Om man kommer överens om i klassen att ha ett öppet forum där läraren är med och styr så att det inte blir överhettat, då borde alla kunna diskutera saker och ting utan att någon skall ha övertaget och hävda att det bara finns en enda orubblig sanning.’
Martin. ’Det låter enklare än vad det är. En del påstår att de skulle kunna dö eller döda för sin rätt att tycka som de gör.’
Moa. ’Jag tycker det verkar som att många i våra klasser är just på det viset och att även en del lärare är sådana. Även om det bara handlar om sättet att ta in kunskaper på. Som om det bara fanns ett enda sätt.’
Teresa. ’Jag tror att ni båda bär på en hel del övertygelser på vitt skilda områden och att ni inte så lätt skulle kunna tänka er att ändra på dem eller till och med överge dem för något annat. Ta bara sådana frågor som abort eller sexuell läggning, politisk hemvist eller de som struntar i att rösta. Man kan tro sig ha en fast åsikt, men den kan vara olika beroende på omständigheterna. Vad man allra först borde fråga sig är ifall man kan låta andra ha egna åsikter även om de strider mot ens egna. Om man kan acceptera andra som de är och tänker på samma villkor att de då har samma sorts acceptans, ödmjukhet och respekt ’tillbaka’ som man själv tror sig ha, om man nu har den.’
Martin. ’Det vore bra om man kunde starta en diskussion med det målet. Men jag tror ändå det blir svårt. Jag tror att en del grupper agerar under och utnyttjar demokratins former och lagar, bara för att sedan störta demokratin om de själva skulle komma till makten. De känslomässigt starka kan kuva de andra till underkastelse. Så är det i dagens skola och samhälle.’
Moa. ’Det är som en enda röra alltihop i skolan och samhället. Mellan människor. Folk pratar om jämlikhet men vill ha det bästa för egen del även om de låtsas vilja dela med sig. En del av dem som verkar justa jobbar idéellt med olika projekt. Men innerst inne kan det vara så att det bara är för att dölja deras rätta natur. Det är väldigt svårt att veta. Själv är jag mot abort om det inte har speciella skäl. Jag menar att jag är emot när abort används som ett preventivmedel och inte som en nödåtgärd.’
Martin. ’jag vet inte vad jag tycker om arborter. Jo jag vet att jag inte gillar dem, men eftersom jag inte är kvinna… fast kanske är de nödvändiga ibland. Men jag vet vad jag tycker om homosexuella. Jag accepterar att alla de där sorterna man kan vara finns. Jag accepterar att de där människorna finns. Men jag tycker ändå det känns fel eftersom jag själv är straight och inte tänder på killar, inte vill klä ut mig till tjejsare eller ha gruppsex eller något av allt det där. Jag känner några som är homo och bi och jag kände dem innan jag visste vad de var så de vänskapliga känslorna har inte ändrats. Men om de som är det vill ha acceptans så bör väl även de acceptera att det finns folk som är som jag eller till och med de som inte accepterar dem. Så länge man inte går i strid för sina åsikter och börjar trakassera, misshandla och ta livet av folk.’
Teresa. ’Just det, så länge man bara har sina idéer och inte startar ett krig för ’sakens’ skull. Det var roligt att prata med er. Om ni vill kan vi ses en annan dag och prata vidare. Jag måste hem till min familj. Det är ju snart middag och min man Michael vill nog inte hålla grytan kokande hela kvällen. Här är mitt nummer om ni vill nå mig. Annars ses vi här om en vecka igen. Hej då på er och ha det bra.
Martin. ’Hej då, Teresa.’
Moa. ’Hej då, Teresa. Vi ses nästa vecka. Ha det så gott.’