Min lilla vän, du får gråta,
när du inte längre står ut
med att hösten kan ställa en gåta,
om den stunden då livet tar slut.

Må sommaren blomma av livet,
men när träden tappas på märg
är all grönhet i bladet fördrivet,
och naturen förglöder i färg.

Innan träden till slut blivit kala,
ska det gnistra av gult och av rött,
för att sedan försättas i dvala,
av vintern då allting är dött.

I sin dödskamp är bladkinder röda,
liksom hetsat av rusande blod,
men när bladen tillslut ligger döda,
är då bladhimmeln ond eller god?

Min lilla vän, du får gråta,
när du inte längre står ut
med att hösten kan ställa en gåta,
om den stunden då livet tar slut.