Det svåraste med att vara sju är att man inte är nio år och får ha egen nyckel

det svåraste med att vara fjorton är att andra har moped medan man själv bara har en cykel

det svåraste med att vara sjutton är att det finns de som fyllt arton och får göra litet som de vill och verkar vilsna i att det som lockade så inte är fullt lika lockande när allt det där bara finns där att ta för sig av

det svåraste med att fylla tjugofem är att den där 'förhatliga' barndomen nu inte alls verkar så jobbig som den upplevdes vara när man väl befann sig i den eftersom den på något vis ändå innehöll stunder av sorglöshet och allvaret som nu bankar på dörren varje dag inte fanns tillstymmelsen av då

det svåraste med att vara trettiofem och barnlös är att det kanske aldrig blir några barn i ens liv och hur tomt skall det då inte kännas

det svåraste med att vara fyrtionio är att nu är det bara ett år kvar till femtio och då skall man ha kalas för att fira att man inte längre är 'ung'

det svåraste med att fylla pensionär är att man inte längre räknas som 'värdig' någons uppmärksamhet oavsett det är från den forna arbetsplatsen, banken, försäkringsbolaget eller ens de egna barnen om man nu alls har några, såvitt man inte gått och vunnit en miljon eller så förstås, då blir plötsligt alla intresserade av ens välfärd

det svåraste med att fylla åttiofem är att behöva gå på sina vänners och bekantas begravningar och att gå och undra om det är ens egen tur nästa gång

det svåra med att dö är inte att dö, utan att inte längre få befinna sig bland de levandes skara, som ung på nytt med hela det äventyrliga livet framför sig, även om det kan kännas rätt skönt att få ligga där utspilld som en ändlös hud och bara somna in i ett i övrigt tomt rum dit ingen velat eller haft tid att komma för att hålla en döende i hand i tröst och som tack för ett långt och strävsamt liv