Om jag sa att allt var bra,
då skulle jag ljuga.
För allt är inte bra
allt har inte varit bra på länge
och jag vet
att den enda som kan göra det bättre
är jag och min tankekraft.
Men vad gör man om kraften inte räcker till?
om tankarna går åt olika håll
och inte sluter mig samman till en helhet
som jag behöver vara?
och vad gör jag
om dagen känns för kort
för natten är för lång och så länge
rullgardinen är nerdragen är det alltid natt
hos mig
kanske är det en svacka
eller kanske ska det vara såhär
mörkt, kallt och ensamt
fast än att du ligger så nära mig som du bara kan
så är ensamheten närmare mitt hjärta
än vad du varit på länge
och förlåt
att jag bara svamlar
men jag tror jag håller på att falla i bitar.