Varför finns jag?? Varför fick jag inte dö den gången jag ville?? Varför fick jag stanna kvar i ett liv jag inte ville leva? Ett liv som inte kan bli bra!! Ett liv som inte är värt att leva!!

Jag saknar kärleken, jag saknar åtrån, jag saknar livet!

Varför måste jag leva ett liv utan kärlek, ett liv utan förståelse? Varför försvinner de jag älskar mest och förstår mig bäst? Varför står jag ensam kvar i ett kallt mörker som omsveper mig? Om jag faller finns ingen där som tar emot mig, jag faller rakt ut i det kalla svarta mörkret! Ingen varm famn som finns att landa i, inga vänliga ögon som ser mitt lidande.

Jag är osynlig, finns inte för någon. Behövs inte, gör ingen glad eller varm!

Jag är helt onödig, lever på samhället och har inget att ge! Kan inte ens göra en medmänniska glad, kan inte bli älskad och kan inte älska.

Jag har älskat en gång, fast den lågan släcktes hastigt. Men glöden lever kvar djupt i mitt bröst. Och ingen kommer någonsin att älska mig så som jag är.