...man kan undra över
hur en perfekt verklighet skulle se ut

en perfekt värld
måste ändå innehålla ett visst mått
av felmarginal för att fungera

för att människorna inte skulle tröttna
på att allt bara var samma gamla hela tiden.

Människan behöver utmaningar och problem
att lösa för att kunna skapa och skapa nytt.

Vi måste kunna skapa nyttogrejor
men för att balansera det även skapa
helt till synes onödiga prylar.

Att vi sedan inte klarar av att dela med oss
av saker och ting, som mat, tak över huvudet
kärlek, tillgång till mark och vatten etc...

...det är att vara människa, eller i alla fall
är det så för många.

Vi trampar ned varandra i ivern
att nå något slags fördel framför andra

i en sorts slow motion version
av den panik som uppstår
på sjunkande skepp och i brinnande hus.