Hon såg hur hans hand fattade tag om svampen
hur handen dök ned och upp igen. Hon kände det
nästan som om det var hennes kropp han smekte
när handen med svampen smekte Mercedes kropp.

Hur varsam han var i sina rörelser, som vore han
en dansör som uppförde en förförelsedans
för sin älskade. Så ömsint vårdande lekte handen
över former som gjorda för att älskas
med varsam hand.

Etienne var en man med välproportionerlig kropp.
Man kunde ana hans kraftfulla muskler och ändå
smidiga och vältränade person. Man kunde känna av
blotta närvaron hans väl närmast magnetiska charm

från glittret i ögonen till den leende munnen och hans
rörelser i dansen, smekandes och lekandes
som vore hans händer fjärilar vilka fladdrade omkring
i solljuset och under väl vilken kropp som helst skulle ha
känt sig älskad.

Under vilkens händer kroppen och jaget skulle ha jublat
ja rent kunnat stämma upp en sång som en hyllning
till en sådan man. Hon tyckte sig rysa i hela sin lekamen.

Ändå lyste solen starkt och värmde den närapå
stillastående luften. Han hade på grund av detta nu tagit
av sig sin skjorta och blottat sin smått ärrade torso
där musklerna spelade sina melodier
under hans vackert precis lagom mycket solbrända hud.

Hon lät höra en suck när hon iakttog honom och hans
kärleksfulla som i vördnad utförda arbete.
Hon önskade plötsligt att hon varit en Porsche
istället för en gammal folkabuss med rost
kring fäljarna och ett nästan i marken släpande avgasrör.

Det låg sorg i luften just där hon stod under en hängbjörk
och bara väntade timme in och timme ut på att någon
skulle komma och förbarma sig över henne.

Hennes kropp brukade minsann inte få en sådan kärleksfull
uppmärksamhet. In i biltvätten på macken bara, med allt
vad det nu innebar av förnedring i all hennes nakenhet.

Nej, kärlek, det hade hon inte mött någon de senaste
trettio åren eller mer. Hon drömde om den där mannens
kärlek vilken blott ägnades den Mercedes som stod så stolt
på gatan och pöste över av märkvärdighet
att ha en sådan ägare.

Vad skulle hon väl inte kunnat bjuda på för en åktur
givandes allt sitt bästa så långt det nu kunnat räcka
om han bara kunde förbarma sig över just henne
av alla dessa parkerade bilar längs gatan.

Men det skulle aldrig bli annat än en avlägsen dröm.
Hon fick allt glatt nöja sig med att tycka sig känna
det var henne han ägnade sin kärlek
att det var hennes kropp, huvar, dörrar och tak
som han tvättade med sådan ljuvlig omsorg.