Idag regnar det
på fel sida om stängslet.
Det hjälper inte,
tröstar inte
att grinden är öppen,
något murken, aningen sned,
att haspen
i sin dova mörkröda nyans
sedan lång tid tillbaka
rostat sönder.
Du stannar kvar där,
på fel sida,
du vet.

Idag regnar det
vita ark av tankar.
Idag står välvässade pennor
på parad i gräset
och mina dammiga
bleka fötter
letar nästa anhalt.
Idag regnar det inombords.

Som en vind
utan drag
men förnimbar,
kyla utan kalla fläktar
som river i håret,
växer du dig stor
ibland rund.
Rymmer det mesta
stundom osund.
Fyrkantig och snäv
trots allt,
förblir du rymlig,
för stor, lite förtätad,
oönskad
på din resa,
vaktande, vakande
från en välgjord plattform.

Idag har säkerheten
två styltor att stå på,
möjligheten att falla
om stillhet får fäste.
Den har fickor att fylla
till bristningsgräns
och många
melodiösa ramsor.

Nyligen inmutade den cirklar,
studsade lätt vidare i irrgång
ut ur var vinkel,
som med förståndets visdom
hostade upp nycklar.
De lade sig aldrig att vila,
fick aldrig lära sig
vad ett nyckelhål är,
används till.
Den övernattade
i utmarker,
i väntan.
Skapade ett ackord
av ljus,
tog sig genom.

Varför
berättade ingen
att också insidan
behöver regn,
för att förmå
njuta av prakt.

Varför teg alla,
varför berättade ingen
om regnet som faller

på fel sida om stängslet…