själslig som lågkonjunktur
i den materiella
lågkonjunkturen känns inte

alltför märkligt, många
verkar ge uttryck
för det nu

att hoppet är
ute för moder
jord trots på

framtiden hoppfulla människor
som kämpar för
livet... bara att

du skriver känns
som att poeten
inte är helt

nere för räkning
kanske hördes gonggongens
slag innan allt

hann bli svart?